Rotarbete

Det var vad min mamma brukade syssla med, rotslöjd som det hette. Jag fick hjälpa till ibland och leta fram fintrådiga röttter som tvättades, blötlas för att sen klyvas mitt i tu. Ett fin pillgöra som resultera i allt från brödkorgar till sockerskålar och fina broscher. Traditionellt hantverk som hon hade lärt sig i tidiga år hemma i Jämtland. Med anor från nybyggartiden när man fick använda sig av material som naturen tillhandahöll för att kunna tillverka det som hushållet behövde. En tid när Norrland skulle koloniseras och samhället i stort sett var kontantlöst, där skatt kunde betalas med exempelvis torkad gädda.

Efter en vecka i Härjedalen var det dags att dra norrut för ett annat slags rotarbete. Planen var att leta efter min mormors rötter och besöka platser jag inte sett sedan tonåren. Norrut på E45 mot nordvästra Jämtland, via Östersund till Strömsund. Till slut hamnade jag i Gubbhögen (senare postort Högbynäs) vid den långa Flåsjön. Först ett detektivjobb på Alanäs kyrkogård där de flesta av mormors släkt finns begravda. Fann flera av hennes syskon där, hennes man från första äktenskapet (mammas styvfar) och även hennes föräldrars grav.

Ett anslag vid kyrkan angav att det skulle vara musikcafé senare under kvällen på bygdegården i Höganäs. Fick lite kontakt med hjälpsamma lokalpatrioter från bygdegårdsföreningen med boende för natten och upplysningar om släktgårdar. Ett 60-tal ortsbor och sommargäster, likt mig själv, hade mött upp. En annorlunda men mycket givande kväll med högläsning ur den lokala arbetarförfattaren Gustav Hedenvinds samlingar, född samma år som min mammas morfar Erik Nyman, 1880. Texterna blandades med arbetarsånger, den sista ett uruppförande av ”A working class hero…”, tolkad på lokal dialekt.

Alanäs och Gubbhögen, Flåsjöbygden, Jämtland – 2021-08-14

Namnlös tjärn

Klockan visar bara 4.55, morgonsolen försöker bryta ner dimman i den namnlösa tjärnen. En tjärn som inte fanns på 1960-talet, då grusvägen gick tvärs över. Den har varken in- eller utlopp. Vattennivån varierar mycket under året. Sent om hösten kan den ibland vara helt torrlagd trots dess relativt stora utbredning. Första tanken är att det är bävrar som skapat den, men inga tecken syns runtomkring. Mer troligt är att den skapades när grus behövdes till vägen. Snösmältningen fyller upp sänkan under våren, sedan reglerar regn och torka vattennivån. Oavsett uppkomst har det skapats en unik miljö där naturen dragit det längsta strået och mysteriet åstadkommer en speciell dragningskraft.

Rogens naturreservat, Härjedalen – 2021-08-10

Urskogsinvånare #4

LEVANDE VATTEN 2021:4

Renkalven har vuxit till sig sen i våras, tar för sig och blir alltmer självständig. Att korsa jokken Övre Mysklan i Rogen är, med sensommarens låga vattenstånd, inte längre ett riskfyllt moment. Det strömmande vattnet delar beteslandet precis som stenarna i jokken delar vattnet, skapar kontinuerligt nya rörelsemönster och liv. Den lilla myggan på stenen räds inte heller vattnet, född som den är i en liten vattensamling invid jokken. Över skogen och det levande vattnet vakar de tysta orörliga invånarna, i vattnet, längs stränder och bland träden.

Rogens naturreservat, Härjedalen – 2021-08-13

Urskogsinvånare #3

Ris, benämner man undervegetationen som är som en extratjock och mjuk matta under ens fötter i skogen. I detta fall i en gles fjällbjörkskog med inslag av gammal tall och gran. Inte så risigt som namnet anger, utan en inbjudande viloplats för traktens djur och enstaka makrofotografer. Växtperioden är kort och intensiv i Jämtlands fjälltrakter. Redan i mitten av augusti kan man börja ana färgexplosionen som kommer med de första frostnätterna. Än så länge rör det sig om torra partier som sticker ut i ett annars grönt böljande hav av ljung och olika bärris. En okänd skönhet har redan blommat ut, bildat en ensam fruktställning och klätt sig i höstmodets blekröda toner i väntan på övervintring och en ny vår.

  • Blåbär
  • Kråkbär
  • Ljung
  • Okänd skönhet
Sensommartorka och tidig höst

Rogens naturreservat, Härjedalen – 2021-08-13

Urskogsinvånare #2

KLIBBTICKA (Fomitopsis pinicola)

Någon expert på tickor är jag inte, men ganska säker på att detta är en Klibbticka jag fann vid roten av en gammal tall. En skarpt orange kant lyser på långt håll. När man kryper inpå och studerar undersidan ser den ut att svettas, guldgula droppar som klibbar likt utspädd kåda. Vissa hävdar att den har hälsobringande egenskaper men torkas den så fungerar den i alla fall utomordentligt bra som fnöske att tända brasan med.

Gyllene droppar

Rogens naturreservat, Härjedalen – 2021-08-13

Urskogsinvånare #1

.

För mer än femtio år sedan brukades fortfarande skog och mark i Rogenområdet. Det var huvudsakligen lågintensiv plockhuggning för eget behov, ytterst sällan för avyttring. Spår av sågade furor finns kvar, snart införlivade i markskiktet. Stubbar bearbetades med yxa och försågs med en hatt av sten, ett sätt att skapa tjärved för att kunna göra upp eld i dåligt väder. Nu får tallen leva ett långt liv, dör en gren så lever andra på den – cirkeln sluts långsamt utan spill.

Assimilering

Varglav

Rogens naturreservat, Härjedalen – 2021-08-13

Det ser mörkt ut

.

IPCC, forskarvärldens olyckskorpar med den otacksamma uppgiften att se in i framtiden utifrån nutidens fenomen och dåtidens statistik över väder och vind. Sommarens alla väderleksrelaterade katastrofer har fått en avsändare. Ingen allsmäktig profet eller messias utan vår egen art, homo sapiens, har gjort bort sig. Dags att ångra vår hunger efter framgång och materiell lycka, botgöringens tid är här. Det går inte längre att leva på urgamla naturtillgångar som inte fylls på i samma takt som de förstörs. I en annan tid, med ett annat tempo och en annan självinsikt, skapar vi framtidstro ännu en gång.

Ett ovanligt kvällsljus bakom blyfärgade moln bådar inte gott inför morgondagen.

Rogens naturreservat, Härjedalen – 2021-08-09

Oväntat besök

En lite småregnig dag vid stugan i Rogen fick jag en oväntat besök. Satt och väntade på att fisken i röken skulle bli färdig när en mycket ung fågel dök upp bredvid mig på farstutrappan. Helt oskygg letade den sen efter insekter bland kottar, barr och sten framför stugan, något blöt och säkerligen lite småfrusen. Jag blev ytterst osäker på vilken art det var och fick konferera med mina ornitologiska vänner. Flera av dem var helt ställda men slutligen landade det i en årsunge av blåhake (Luscinia svecica), en häckfågel typisk för norra Sverige med en lämplig kamouflagedräkt för sin ringa ålder.

Rogens naturreservat, Härjedalen – 2021-08-09