Trots Rogens magra jordar trivs många växter, då framförallt bär. I tallskogens dunkel breder blåbär ut sig i röda mattor om hösten, insprängt bland tuvor av ljung och även lingon. Odon är annars en ibland lättförväxlad kusin, men nu när de skiftar färg ser man bladens form mycket tydligare. Spännande att studera hur de små bladen uppvisar en sån variation i hur nerverna skapar unika mönster.
Sparsamt förekommer bestånd av ormbunkar, oftast nära sjöar eller i kanten av vattendrag. När de om hösten är färdiga för sin reproduktion och den lågt stående solen silar genom bladverket, syns sporerna tydligt gömda under bladen. Vatten, vind och vissa fåglar kommer nu att sprida dessa 400 miljoner år gamla gener vidare.
Jag bjuder in er till en tidig höst i Härjedalen, till Rogen ett kargt stort naturreservat som gränsar till Norge i södra Jämtland. Omfattar totalt 500 kvadratkilometer orörd vildmark skapat av inlandsisen. Flerhundraåriga tallar, vidsträckta myrar och ett utbrett system av sjöar, tjärnar och vattendrag mellan moränåsar med blockterräng. Allt ramas in av låga mjuka fjäll och fjällbjörkskogar. Här finns tystnaden, det opåverkade. En plats för många. Välkomna in!
Med utgångspunkt från Fjällvattnets stugby, 750 meter över havsnivån och 2 mil från närmsta samhälle Tännäs, är man redan i reservatet. En gropig grusväg leder den som är bekväm ytterligare 5 km in i Rogen. Det finns ett antal märkta leder, några STF-stugor men annars är det jungfrulig mark där man oftast bara stöter på en och annan fiskare under höstmånaden september.
Terrängen måste nog betecknas som karg, torftig kanske någon skulle säga. Skogen är relativt glesvuxen med olika åldrar på träden. Tall och fjällbjörk dominerar, men också gamla granar och enstaka rönn. Naturlig föryngring och tillväxt sker långsamt i det kalla klimatet. Mindre skogsbränder har tidigare förekommit naturligt utan att skogen tagit större skada, snarare tvärtom. Marken är mager med sand, grus och stenblock som vittnar om glaciärernas tidsepok.
Träden får stå livet ut och tillföra jorden nytt liv när de faller för åldersstrecket eller vinterstormarna. Trots den utsatta miljön frodas en mängd olika lavar. Vissa som den gula varglaven eller de olika skägglavarna är unika för den fjällnära bevarade skogen. Alla lavar har sina egna nischer. Stora delar av Rogen är också renbetesland där lavrikedomen har stor betydelse.
Jag finner det lite märkligt att vi ofta söker mänskliga drag i bilder vi inte riktigt förstår eller direkt kan identifiera. Mån tro ett sätt att försöka hitta någon slags förklaring eller söka trygghet i. Om naturen runt oss ser mänsklig ut kan den väl ändå inte vara intetsägande eller rentav farlig. Eller så letar vi bara efter släktdraget ………
Syskonkärlek
Rogens naturreservat, Härjedalen 2020-09-08
Detta är ingen så kallad utmaning i bloggvärlden, men alla som känner igen sig och vill, får gärna göra sin egen reflektion. Hur vi ser på bilden, dess innehåll, betydelse eller funktion är oftast väldigt personligt färgad utifrån var och ens bakgrund och livsfilosofi.
Jag noterar enbart plats och tid för fotograferingen, motivet är underordnat. Ni är alla hjärtligt välkomna in i den symboliska bildvärlden.
Vet inte om jag är ensam om detta, vore konstigt i sådant fall, men ofta när jag ser nåt ute i det fria dyker ett ord eller två upp innan bilden fastnar på näthinnan och så småningom i kamerans minne. Associationen är ögonblicklig och fastnar i det egna korttidsminnet, väcks sedan till liv igen framför bildskärmen.
Jag tänker därför försöka förmedla mitt första intryck av dessa motiv, utan några större åthävor bildmässigt. Texten kommer också att underordnas bilden, inga dikter utan bara ett enda ord, som beskriver en företeelse eller ett uttryck som bilden symboliserar hos mej.
Detta är ingen så kallad utmaning i bloggvärlden, men alla som känner igen sig och vill, får gärna göra sin egen reflektion. Hur vi ser på bilden, dess innehåll, betydelse eller funktion är oftast väldigt personligt färgad utifrån var och ens bakgrund och livsfilosofi.
Jag kommer enbart att notera plats och tid för fotograferingen, motivet är underordnat. Ni är alla hjärtligt välkomna in i den symboliska bildvärlden.
En vacker dag blev jag utslängd från hemmakontoret. Min nedladdning av foton i WordPress störde ett Skypesamtal på andra sidan skrivbordet. Men tur var det, för medan jag väntade på att humlor och arbetarbin skulle hamna rätt i fokus så sveper en stor trollslända förbi snabbt i trädgården. Brukar nämligen aldrig se dem hos oss inne i staden, speciellt som det har varit torrt nu ett tag och det enda vatten som fanns i närheten låg i hundarnas vattenskålar.
Det visade sig vara en hungrig hona av Kungstrollslända (Cordulegaster boltonii) som jag aldrig sett förut. En ovanlig syn här hos oss i norra Bohuslän, endast fem observationer de senaste 20 åren i vår kommun Strömstad.
Den stannade till en kvart och skannade av det rika insektslivet i perennrabatterna, tog en mumsbit bestående av en Harkrank (Tipuloidea) innan den drog vidare på kanske den sista flygturen för detta år.
F<oton från egen trädgård i Strömstad – 2020-09-01 (Harkrank 2019-08-24)
Inte sett en enda Makaonfjäril (Papilio machaon) i år, när jag plötsligt trampar in i deras barnkammare. På en liten stenfylld yta vid en rännil till bäck ser jag larver av makaonfjärilen överallt. Platsen ligger i en oskyddad utsatt vik nära västerhavet på Saltö, tillhörande Kosterhavets nationalpark. Ganska snart blir jag varse varför de finns just här. Strandkvanne (Angelica archangelica subsp. littoralis) har brett ut sig på ömse sidor om bäcken och trots att den blommat ut så erbjuder dess tjocka frodiga blad precis det larverna behöver.
De finns helt plötsligt på en plats i hundratal. Tappar snabbt räkningen efter 250 exemplar, när jag avslutat min fotosession. Kan säkert vara det dubbla om man djupdykt ner i varje busklik planta. De finns i alla olika larvstadier. De minsta nykläckta svarta med vit midja ska enligt expertisen efterlikna fågelbajs och därmed lura fiender. Detta för att de än så länge inte utvecklat något effektivt skydd, där inte bara fåglar utan även små kvalster kan utgöra ett allvarligt hot (se den röda ”spindeln” på bilden nedan).
Första lavstadiet
Kvalsterangrepp
När larven växer och blir större, vilket tar 3-5 veckor, ger dess skinn ett visst skydd eftersom det smakar illa. I nacken sitter också ett illaluktande orange organ som framförallt stöter bort andra för larven farliga insekter. Notera gärna att bakdelen har en kontrastrik teckning i svart och vitt som också kan förvilla en angripare som ser ögon i baken så att säga.
Andra larvstadiet
Framifrån
Tredje larvstadiet
Fjärde larvstadiet – bakifrån
De äter kopiöst snabbt när de är aktiva, nästan så man kan höra hur käkarna tuggar i sig de feta bladen så bara huvudnerven blir kvar. De fullvuxna larverna varierar något i färg från vitt till ljusgrönt, men mönstret är detsamma. De största ser ut att ha flera ögon på var sida, men det jag inte helt säkert. De verkar dock få en viss ”skäggväxt” som vuxna, och reagerar direkt genom att dra ihop kroppen om man berör larven. De främre fötterna är försedda med kraftfulla klor.
Framifrån
Framifrån
Bron är för smal för två!
Samtliga foton tagna på Saltö – 2020-08-28
Nu återstår att se hur många av dessa som lyckas förpuppa sig så sent i september innan nattfrosten slår till. Närheten till havet kommer dock att gynna kolonin. Blir intressant att se var de kommer att fästa upp sig som puppor, på värdväxten vid mark eller kanske dolda bland stenar i skydd mot regn och storm. Till våren kryper de förhoppningsvis ut och förvandlas till enligt min mening Sveriges vackraste fjäril. Vi får väl se om det blir en fortsättning på sagan …..
En mycket vanlig och trevlig gäst i vårt urbana samhälle. Trivs utomordentligt i parker och villaträdgårdar, där den ligger i bakhåll på blommorna. Närhelst en flygande pollinerare närmare sig, oavsett om det är fjärilar eller små sorgmyggor, gör spindeln en snabb övervägning – äta eller ätas. Undviker som regel alla randiga tvåvingar som blomflugor, men även bin, av mina enkla iakttagelser i hemmaträdgården. Det gäller att välja sitt byte, men inget byte är för stort, även om spindeln i sig är så liten att den nästan försvinner mellan blommans kronblad (se bild 1). Jag känner mig ödmjukt tacksam till att de ofta lyckas ta diverse flugor som annars skulle föredra vårt framdukade kakfat.
Samtliga foton från egen trädgård i Strömstad – juli 2019 och augusti 2020
En myrstack om våren, stressfaktorn ser ut att vara maximal. Synbart finns inget system, ja förutom att stackmyrorna rör sig i flera plan, på och under varandra. Inte helt olikt våra ”välplanerade” megastäder med planskilda motorvägar. Skillnaden torde dock vara att myrorna har ett gemensamt mål, att tillsammans bygga sitt samhälle, hela tiden kommunicerande med varandra. Inga representativa beslutande organ utan verklig direkt demokrati, där alla är delaktiga hela beslutsvägen. Och det syns fungera!
Samtliga foton från Strömstads omgivningar – april till maj 2020
LIV I FRI LUFT 